Värsta grejen..
Måste grannen stenas?
Öppet brev till de präster som skrivit under uppropet mot välsignelseakten för homosexuella.
Jag har en del frågor till er präster som vet allt och kan allt.
Jag tänker sälja min dotter som slav (2:a Mos 21:7. Vad kan vara ett skäligt pris?
I 3:e Mos 21:20 står det klart och tydligt att jag får äga både manliga och kvinnliga slavar från ett grannland. En vän till mig hävdar att det detta gäller bara människor utanför EU.
Kan han ha rätt?
Min granne som jobbar på Kvantum insisterar på att även jobba på söndagar. Enligt 2:e Mos 35:2 måste han dräpas. Är jag moraliskt ansvarig för att göra detta själv?
Jag besöker inte kyrkan då jag lider av stor närsynthet och enligt 3:e Mos 21:20 får jag inte närma mig Guds altare om jag ser dåligt. Min son konfirmerar sig nu och det vore kul att se hur han uppför sig i kyrkan.
Är det okej om jag sitter i vapenhuset?
Kan mina barn börja träna fotboll i IFK Värnamo då 3:e Mos 11:7-8 säger att de inte får röra resterna efter en död gris. Eller måste de fortsätta spela här hemma med en plastboll?
En bonde här ute i Tånnö envisas med att odla olika grödor på samma jord och syndar därmed mot 3:e Mos 19:19. Han har även den fula ovanan att svära mycket. Nu är hans fru inte heller mycket bättre då hon envisas med att gå klädd som är gjorda av mer än ett tygmateriel (vanligen bomull och polyester).
Är det nu nödvändigt att samla hela Tånnöbyn för att sten dem? (3:e Mos 24:10-16). Kan vi inte bara bränna dem på bål som vi brukar med människor som ligger med sina släktingar (3:e Mos 20:14)?
Jag vet att ni präster har gått på djupet i dessa frågor så jag ser fram emot tydliga och raka svar. Stort tack till er rakryggade präster som tydligt visar att Guds ord är evigt och oföränderligt.
Tanken kring denna text är att väcka debatt. Jag fick den av en kompis för ett par veckor sedan. Själv skriver jag en analytisk analys på det imorron kväll här i bloggen så håll utkik! Ni som vill diskutera, skriv en kommentar och msn-adress så hör jag av mig.
Nästa grej jag tänkte ta upp här ikväll är en artikel som fryshuset skrivit i metro för ett par veckor sedan.
KILLARNA som kämpar för tjejernas frihet
Öppet brev till de präster som skrivit under uppropet mot välsignelseakten för homosexuella.
Jag har en del frågor till er präster som vet allt och kan allt.
Jag tänker sälja min dotter som slav (2:a Mos 21:7. Vad kan vara ett skäligt pris?
I 3:e Mos 21:20 står det klart och tydligt att jag får äga både manliga och kvinnliga slavar från ett grannland. En vän till mig hävdar att det detta gäller bara människor utanför EU.
Kan han ha rätt?
Min granne som jobbar på Kvantum insisterar på att även jobba på söndagar. Enligt 2:e Mos 35:2 måste han dräpas. Är jag moraliskt ansvarig för att göra detta själv?
Jag besöker inte kyrkan då jag lider av stor närsynthet och enligt 3:e Mos 21:20 får jag inte närma mig Guds altare om jag ser dåligt. Min son konfirmerar sig nu och det vore kul att se hur han uppför sig i kyrkan.
Är det okej om jag sitter i vapenhuset?
Kan mina barn börja träna fotboll i IFK Värnamo då 3:e Mos 11:7-8 säger att de inte får röra resterna efter en död gris. Eller måste de fortsätta spela här hemma med en plastboll?
En bonde här ute i Tånnö envisas med att odla olika grödor på samma jord och syndar därmed mot 3:e Mos 19:19. Han har även den fula ovanan att svära mycket. Nu är hans fru inte heller mycket bättre då hon envisas med att gå klädd som är gjorda av mer än ett tygmateriel (vanligen bomull och polyester).
Är det nu nödvändigt att samla hela Tånnöbyn för att sten dem? (3:e Mos 24:10-16). Kan vi inte bara bränna dem på bål som vi brukar med människor som ligger med sina släktingar (3:e Mos 20:14)?
Jag vet att ni präster har gått på djupet i dessa frågor så jag ser fram emot tydliga och raka svar. Stort tack till er rakryggade präster som tydligt visar att Guds ord är evigt och oföränderligt.
Tanken kring denna text är att väcka debatt. Jag fick den av en kompis för ett par veckor sedan. Själv skriver jag en analytisk analys på det imorron kväll här i bloggen så håll utkik! Ni som vill diskutera, skriv en kommentar och msn-adress så hör jag av mig.
Nästa grej jag tänkte ta upp här ikväll är en artikel som fryshuset skrivit i metro för ett par veckor sedan.
KILLARNA som kämpar för tjejernas frihet
Leo Razzak,Ridvan Bozan och Marco Ghosn på väg till en föreläsning i Uppsala.
Tre unga killar står framför en fullsatt föreläsningssal och pratar om hedersförtryck,jämställdhet och om att våga förändras. Leo Razzak, Ridvan Bozan och Marco Ghosn talar utifrån egna erfarenheter. –
Jag är 20 år, mina föräldrar kommer från Bangladesh. Själv är jag född i Sverige och uppvuxen i förorten Norsborg. Jag var ett förortsbarn som motsvarade alla fördomar. Jag var dålig i skolan och kände mig inte svensk. Vi levde i en värld där familjens heder mäts i kvinnornas oskuld. Jag var en av dem som hårdbevakade min syster och straffade henne om hon riskerade att förstöra familjens rykte, förklarar Leo.
»Hedersförtryck .Finns inom alla religioner. Det handlar om kultur, om gamla patriarkalamönster som är passé.« /marco ghosn
Men någonting hände när han och hans kompisar lärde känna Arhe Hamednaca från Elektra. – Arhe kom ut till Norsborg och började snacka med oss om hedersförtryck. Det var ett känsligt ämne, vi blev provocerade och ville hitta svagheterna, de »svenniga « lögnerna. Men Arhe var smart. Han bjöd oss på middag på Fryshuset. Vi åt gott samtidigt som vi fortsatte diskussionen. Arhe menade att hedersförtryck handlar om föråldrade traditioner som förstör både för kvinnor och män och bryter mot mänskliga rättigheter. Vi hade fruktansvärda diskussioner med Arhe men respekten bestod. Det var svårt att avfärda honom. Han var själv invandrare och förstod hur vi hade det. Jag höll inte med honom men började fundera. Vad grundade jag min inställning på? Vilken rätt hade jag att bestämma över hur min syster skulle leva? Jag började sakta förändras. Men det var svårt. Plötsligt började jag känna mig tom, allt jag hade stått för hela livet var borta. Vem var jag utan det? Vad skulle polarna säga? Vad skulle föräldrarna tänka?
»Jag var en av dem som hårdbevakade min syster och straffade henne om hon riskeradefamiljens rykte«/ Leo razzak
Men Leo backade inte, ju mer han funderade desto mer övertygad blev han. Han och kompisarna började en utbildning om demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter på Fryshuset. – När utbildningen var klar .ck vi diplom av Mona Sahlin vid en ceremoni på Fryshuset. Pappa satt i publiken och applåderade mest av alla. Det är svårt med den äldre generationen, de lever kvar i det gamla. Men där satt pappa med gråten i halsen. Jag är såå stolt, såå stolt, tjöt han. Efter det bildade Leo och hans kompisar den första Sharaf Hjältar gruppen (Sharaf betyder heder på arabiska). Gruppen började åka runt i Stockholm för att försöka nå ut till andra unga killar.
»Tiotusentals tjejer och kvinnor i Sverige lever under hedersförtryck och har inte tillgångtill samma rättigheter som andra medborgare. Det blir ingen riktig demokrati förrän vi gör av oss med förtrycket.« /ridvan bozan
Ridvan och marcos erfarenheter påminner om Leos. Marco är 19 år och presenterar sig som svensk med utländska föräldrar. Ridvan, 20 år, presenterar sig som kurd. Båda är uppvuxna på Malmvägen i Sollentuna utanför Stockholm. – Sollentuna är en delad kommun, förklarar Marco. Det finns rika villaområden och så finns det Malmvägen där typ 99,99 % är blattar. Folk på Malmvägen är stämplade från början och stämplar sig själva. Många umgås bara med sina släktingar och sina paraboler. Via kontakter fick Ridvan, Marco och deras kompisar träffa Ahmet Benhur från Sharaf Hjältar. Han gjorde samma sak som Arhe gjort för Leo. – Ahmet bjöd in oss till diskussioner om heder och mänskliga rättigheter. Jag tyckte att han snackade skit. Men det blev svårare och svårare. Ahmet är turk och jag är kurd men vi kommer från samma stad. Han visste hur jag tänkte och kände. Jag ville knäcka honom men hade ingenting att komma med, säger Ridvan. Även Marco, Ridvan och deras kompisar gick utbildningen på Fryshuset och bildade Sharaf Hjältar Sollentuna. – Vi var nio killar, fem muslimer och fyra kristna, säger Marco. Många lägger skulden på islam men det stämmer inte. Hedersförtryck finns inom alla religioner. Det handlar om kultur, om gamla patriarkala mönster som är passé. – Tiotusentals tjejer och kvinnor i Sverige lever under hedersförtryck och har inte tillgång till samma rättigheter som andra medborgare. Det blir ingen riktig demokrati förrän vi gör av oss med förtrycket, säger Ridvan. Idag åker Leo, Ridvan och Marco runt i Sverige för att inspirera andra att våga börja tänka om. Engagemanget har blivit ett kall och ett heltidsjobb. Sharaf Hjältar hyllas ofta som hjältar men river också upp starka reaktioner. Många ifrågasätter dem på samma sätt som de själva gjorde en gång. – Det är svårt att tänka om, jag vet hur det är men också hur det blir. När jag hade varit med ett tag tänkte jag; fan vad skönt, jag är fri, säger Marco. Elektra bedriver ett brett arbete mot hedersrelaterat förtryck med utgångspunkt i demokrati och mänskliga rättigheterna. Verksamheten ger stöd till utsatta tjejer och killar,utbildar myndigheter och politiker samt skapar opinion för att motverka förtrycket. Sharaf Hjältar är en del av Elektra och arbetar huvudsakligen med attitydförändring bland unga killar. Det .nns två Sharaf grupper i Stockholm,en i Linköping och grupper som är på gång i Göteborg och Malmö. Mer information finns hos Ahmet Benhur.
Detta skriver jag inte för att väcka arga känslor eller ngt sånt utan mest för att göra er uppmärksamma på det.
Tre unga killar står framför en fullsatt föreläsningssal och pratar om hedersförtryck,jämställdhet och om att våga förändras. Leo Razzak, Ridvan Bozan och Marco Ghosn talar utifrån egna erfarenheter. –
Jag är 20 år, mina föräldrar kommer från Bangladesh. Själv är jag född i Sverige och uppvuxen i förorten Norsborg. Jag var ett förortsbarn som motsvarade alla fördomar. Jag var dålig i skolan och kände mig inte svensk. Vi levde i en värld där familjens heder mäts i kvinnornas oskuld. Jag var en av dem som hårdbevakade min syster och straffade henne om hon riskerade att förstöra familjens rykte, förklarar Leo.
»Hedersförtryck .Finns inom alla religioner. Det handlar om kultur, om gamla patriarkalamönster som är passé.« /marco ghosn
Men någonting hände när han och hans kompisar lärde känna Arhe Hamednaca från Elektra. – Arhe kom ut till Norsborg och började snacka med oss om hedersförtryck. Det var ett känsligt ämne, vi blev provocerade och ville hitta svagheterna, de »svenniga « lögnerna. Men Arhe var smart. Han bjöd oss på middag på Fryshuset. Vi åt gott samtidigt som vi fortsatte diskussionen. Arhe menade att hedersförtryck handlar om föråldrade traditioner som förstör både för kvinnor och män och bryter mot mänskliga rättigheter. Vi hade fruktansvärda diskussioner med Arhe men respekten bestod. Det var svårt att avfärda honom. Han var själv invandrare och förstod hur vi hade det. Jag höll inte med honom men började fundera. Vad grundade jag min inställning på? Vilken rätt hade jag att bestämma över hur min syster skulle leva? Jag började sakta förändras. Men det var svårt. Plötsligt började jag känna mig tom, allt jag hade stått för hela livet var borta. Vem var jag utan det? Vad skulle polarna säga? Vad skulle föräldrarna tänka?
»Jag var en av dem som hårdbevakade min syster och straffade henne om hon riskeradefamiljens rykte«/ Leo razzak
Men Leo backade inte, ju mer han funderade desto mer övertygad blev han. Han och kompisarna började en utbildning om demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter på Fryshuset. – När utbildningen var klar .ck vi diplom av Mona Sahlin vid en ceremoni på Fryshuset. Pappa satt i publiken och applåderade mest av alla. Det är svårt med den äldre generationen, de lever kvar i det gamla. Men där satt pappa med gråten i halsen. Jag är såå stolt, såå stolt, tjöt han. Efter det bildade Leo och hans kompisar den första Sharaf Hjältar gruppen (Sharaf betyder heder på arabiska). Gruppen började åka runt i Stockholm för att försöka nå ut till andra unga killar.
»Tiotusentals tjejer och kvinnor i Sverige lever under hedersförtryck och har inte tillgångtill samma rättigheter som andra medborgare. Det blir ingen riktig demokrati förrän vi gör av oss med förtrycket.« /ridvan bozan
Ridvan och marcos erfarenheter påminner om Leos. Marco är 19 år och presenterar sig som svensk med utländska föräldrar. Ridvan, 20 år, presenterar sig som kurd. Båda är uppvuxna på Malmvägen i Sollentuna utanför Stockholm. – Sollentuna är en delad kommun, förklarar Marco. Det finns rika villaområden och så finns det Malmvägen där typ 99,99 % är blattar. Folk på Malmvägen är stämplade från början och stämplar sig själva. Många umgås bara med sina släktingar och sina paraboler. Via kontakter fick Ridvan, Marco och deras kompisar träffa Ahmet Benhur från Sharaf Hjältar. Han gjorde samma sak som Arhe gjort för Leo. – Ahmet bjöd in oss till diskussioner om heder och mänskliga rättigheter. Jag tyckte att han snackade skit. Men det blev svårare och svårare. Ahmet är turk och jag är kurd men vi kommer från samma stad. Han visste hur jag tänkte och kände. Jag ville knäcka honom men hade ingenting att komma med, säger Ridvan. Även Marco, Ridvan och deras kompisar gick utbildningen på Fryshuset och bildade Sharaf Hjältar Sollentuna. – Vi var nio killar, fem muslimer och fyra kristna, säger Marco. Många lägger skulden på islam men det stämmer inte. Hedersförtryck finns inom alla religioner. Det handlar om kultur, om gamla patriarkala mönster som är passé. – Tiotusentals tjejer och kvinnor i Sverige lever under hedersförtryck och har inte tillgång till samma rättigheter som andra medborgare. Det blir ingen riktig demokrati förrän vi gör av oss med förtrycket, säger Ridvan. Idag åker Leo, Ridvan och Marco runt i Sverige för att inspirera andra att våga börja tänka om. Engagemanget har blivit ett kall och ett heltidsjobb. Sharaf Hjältar hyllas ofta som hjältar men river också upp starka reaktioner. Många ifrågasätter dem på samma sätt som de själva gjorde en gång. – Det är svårt att tänka om, jag vet hur det är men också hur det blir. När jag hade varit med ett tag tänkte jag; fan vad skönt, jag är fri, säger Marco. Elektra bedriver ett brett arbete mot hedersrelaterat förtryck med utgångspunkt i demokrati och mänskliga rättigheterna. Verksamheten ger stöd till utsatta tjejer och killar,utbildar myndigheter och politiker samt skapar opinion för att motverka förtrycket. Sharaf Hjältar är en del av Elektra och arbetar huvudsakligen med attitydförändring bland unga killar. Det .nns två Sharaf grupper i Stockholm,en i Linköping och grupper som är på gång i Göteborg och Malmö. Mer information finns hos Ahmet Benhur.
Detta skriver jag inte för att väcka arga känslor eller ngt sånt utan mest för att göra er uppmärksamma på det.
Puss och ciao!
/Phie
Kommentarer
Trackback
