phie

Dvs att det handlar om ett liv som man själv sätter ihop och man inte följer någon som anser att man ska göra si och så med livet. Man lever inte för någon annan människa.. utan sätter sina egna spår och helt enkelt vågar vara egen. En person med ett liv utan en enda förebild och kan vara helt egen skulle förvåna mig i denna modernaiserade värld och att sticka ut är ett "brott"..

Jag kan inte påstår att jag är den personen som inte lever utan förebild för det gör jag. Även om jag både kan och orkar stå på mig själv och vara som sagt "egen" trots det finns det både ogivna och givna tillfällen som gör att man inte är den man vill utge sig för att vara.. Man använder sig av både sig själv och andra i sin omgivning för att kunna få stöd och försöka motivera en, men även hur man kämpar och försöker så fungerar det inte som man vill.. Jag syftar delvis på att det livet jag så smått försöker leva just nu är oerhört komplicerat.. Jag försöker sätta upp regler och ge mig själv spelrum men ack.. det fungerar inte riktigt som jag vill.. För lite mer än en vecka tog mitt liv en helt ny vändning när jag avslutade min praktik för VM-data och sedan dess har jag försökt få livet att fungera, motivera mig själv att ta ett avgörande beslut kring just den här jobbsituatioen jag har nu. Om jag nu kommer tillbaka till VM-data via manpower ska jag orka leva det där mysko livet med att jobba i princip 7 dar i veckan och aldrig känna mig helt ledig? Därav låter jag lite för många människor styra över mitt liv. Det är svårt att leva ett liv på de grunderna, därför tänker jag för en gång skull ta och sätta ner foten och bestämma mig för att det endast är jag och ingen annan som ska bestämma vad och när och hur jag ska göra något.

En sak vet jag med stor säkerhet, jag ska söka men inte räkna med att jag kommer in på universitet tll HT 07. Vad jag ska läsa är en självklarhet, jag tänker ta minst magisterexamen på ekonomprogrammet, den drömmen ska jag kämpa mig till som heter duga, även om jag e medveten om att det kommer bli 4 kämpiga år..  Helt enkelt, jag tänker inte ta mig igenom universitet på samma sätt som jag gjorde med gymnasiet.. Ska vara helt ärlig och säga att jag inte kände mig speciellt studiemotiverad under gymnasietiden, kanske en av anledningarna till varför resultaten ser ut som de gör också. Så nu blir det 2½ månad med mycket kämpa och lust med motivering att lyckas på nästa högskoleprov den 31/3. Högre resultat där kommer ge mig större möjligheter att genomföra min dröm att få magisterexamen inom ekonomi och därmed ha möjlighet att ställa upp som både redovisningsekonom och starta eget.

Som ni ser, jag har en dröm men denna dröm måste ha kommit någonstans ifrån.. Fråga mig inte..
valet inför gymnsiet var en prövning, då jag under nästan hela högstadietiden sagt att jag skulle in på hotell och restaurangprogrammet och bli kock.. älskar och laga mat men, den stresstålighet som krävs i ett kök, den nivån har jag inte därmed avskrev jag de idéerna när jag blivit antagen till just hotell och restaurang och bad att få komma in på mitt första handsval vilket var Samhäll - IT-ekonomi, ett val jag inte ångrar idag. Men att jag kom fram till att lägga samhäll-ekonomi som förstahandsval inför just gymnaiset grundades i att just ett par närstående människor påverkade mig och sa till mig att du vilja och kunskapen men inte förmågan att kunna lyckas som kock. Jag lyssnade och tog orden till mig och valde därför istället ekonomi. Något som verkligen intresserar mig idag då jag ibland ångrar att jag inte hoppade på utbildningen i höstas, men samtidigt är jag oerhört glad att jag inte gjorde det. För jag hade inte haft orken att ta mig igenom det, för min studielusta infann sig inte alls..

Jag kan skriva hela min självbiografi här ikväll men det är inte det som är meningen utan jag får se till att avrunda för kvällen..

Ciao!
/Phie