den negativa spiralen..
jag fattar inte idag, förstår inte, kommer inte att förstå varför i hela fridens namn det ska vara så förbannat svårt att ta upp saker och ting som man går och grubblar på som man vill ta tag i.. men inte vet hur?
Det jag syftar på just nu, jag tror jag e på väg in i en väldigt självkritisk period.. då det händer mycket jag vill göra, men jag känner att tiden inte räcker till hur mycket jag än försöker planera och vara förberedd på vissa saker.. bla så
fyller min syster år på onsdag 9/1..
ska vara chafför åt mina föräldrar på fredag 11/1..
inlämningsuppgift in den 11/1
fira min syster med släktmiddag på lördagkväll den 12/1...
ha tenta den 18/1...
åka på ledarträff för malmö sjö den 19-20/1
åka på skidsemester den 26/1
och komma hem den 2/2..
Alltså de nästkommande 4 veckorna har jag väldigt mycket planerat.. utöver allt detta ska jag till skolan, hinna plugga och försöka vara så social som möjligt..
Jag vet inte hur jag ska orka eller vad/hur jag ska göra för att få tiden att räcka till.. att man dessutom inte riktigt kan ge konkreta svar på vänner som vill träffas när man kan, hur man kan och allt sånt.. även att kunna ställa upp och känna att man har tid för det här någon eviga gång..
jag minns den tiden, sista terminen på gymnasiet, då man hade jätte mycket att göra men ändå till viss del kunde slappna av... i detta läget just nu känner jag att jag inte alls har det där utan hela tiden har någonting på gång.. allting någonting som måste göras, fixas eller träffas.. kan aldrig slappna av som jag kunde då..
Jag kan juh passa på att kommentera att jag skriver inte allt det här utan av en mindre anledning än att jag vill att ni ska veta om det, och om jag ibland kan vara disträ och mindre rolig är det just anledningen till att jag känner mig inte helt i form för tillfället..
Jag hoppas och vill tro att det är någon som kan läsa genom/mellan raderna och se att det finns en flicka som behöver ett stöd och få lov att prata ut ordentligt med en person som har tid att lyssna och förstå.. och som hon samtidigt kan föra ett väldigt stor tillit till och kan lita på..
jag hoppas att jag fått fram ett budskap, om inte, tack för att du försökte förstå mig..
/Phie
Det jag syftar på just nu, jag tror jag e på väg in i en väldigt självkritisk period.. då det händer mycket jag vill göra, men jag känner att tiden inte räcker till hur mycket jag än försöker planera och vara förberedd på vissa saker.. bla så
fyller min syster år på onsdag 9/1..
ska vara chafför åt mina föräldrar på fredag 11/1..
inlämningsuppgift in den 11/1
fira min syster med släktmiddag på lördagkväll den 12/1...
ha tenta den 18/1...
åka på ledarträff för malmö sjö den 19-20/1
åka på skidsemester den 26/1
och komma hem den 2/2..
Alltså de nästkommande 4 veckorna har jag väldigt mycket planerat.. utöver allt detta ska jag till skolan, hinna plugga och försöka vara så social som möjligt..
Jag vet inte hur jag ska orka eller vad/hur jag ska göra för att få tiden att räcka till.. att man dessutom inte riktigt kan ge konkreta svar på vänner som vill träffas när man kan, hur man kan och allt sånt.. även att kunna ställa upp och känna att man har tid för det här någon eviga gång..
jag minns den tiden, sista terminen på gymnasiet, då man hade jätte mycket att göra men ändå till viss del kunde slappna av... i detta läget just nu känner jag att jag inte alls har det där utan hela tiden har någonting på gång.. allting någonting som måste göras, fixas eller träffas.. kan aldrig slappna av som jag kunde då..
Jag kan juh passa på att kommentera att jag skriver inte allt det här utan av en mindre anledning än att jag vill att ni ska veta om det, och om jag ibland kan vara disträ och mindre rolig är det just anledningen till att jag känner mig inte helt i form för tillfället..
Jag hoppas och vill tro att det är någon som kan läsa genom/mellan raderna och se att det finns en flicka som behöver ett stöd och få lov att prata ut ordentligt med en person som har tid att lyssna och förstå.. och som hon samtidigt kan föra ett väldigt stor tillit till och kan lita på..
jag hoppas att jag fått fram ett budskap, om inte, tack för att du försökte förstå mig..
/Phie
Kommentarer
Trackback