phie

Ikväll är en kväll full av känslor.. Jag hade hoppats på att det som hänt inte hade kunnat gå att riva upp men efter lite om och män sån har det tyvärr blivit så ändå.. Att just minnen och känslor som fanns har rivits upp igen.. Jag har ytterst svårt att förstå varför det lyckades gå som det gick =(. Jag har kämpat länge för att röja undan spår och allt men att en sådan här sak har lyckats riva upp det igen har jag tyvärr lite svårt att förstå. Det har fått mig att må dåligt igen.. Men jag förmodar väl att det jag känner just nu är bara tillfälligt.. Det har hänt mycket på kort tid.. Jag ska inte behöva känna såhär när jag var sådär glad och uppåt för bara ett par dagar sedan..

Problemet e väl också att jag e rädd över en sak.. Jag är sådär rädd att jag kommer förlora så mycket på en och samma gång.. Det finns ingen egentlig anledning till att jag ska må dåligt men ändå så gör jag det eftersom det som hände alltid kommer att finnas hos mig även hur mycket jag än vill att det ska försvinna. Jag är även rädd att jag kommer förlora det jag värderar mest av allt just.. kärleken.. och jag har sådär lite svårt att förstå det men det finns ingen anledning till att jag ska vara rädd att förlora den då jag vet att jag är älskad. Men trots det finns den där oron inom mig efter vad som hänt.. jag vill inte känna det men trots det ligger oron och svider i mig.. Att människor har sådan påverkan på varandra är helt otroligt.. =( Jag trodde inte det var möjligt men för tillfället är jag väldigt sårbar...

och dessutom =( har jag lyckats bryta mitt äckel nyårslöfte efter knappt 3 veckor.. det får mig inte att må bättre men trots det så har jag lyckats bryta det för känslan att det ska bli bättre av det.. 

Nej!

Vi hörs!

Ciao!

/Phie

Lars Klint.

Förbjud kamphundarna. Se till att polisen får ökade befogenheter att beslagta farliga hundar. Se till att de omdömeslösa och inkompetenta hundägarna får kännbara straff.
Kommunstyrelsen i Malmö sköt i går upp beslutet om koppeltvång på alla offentliga områden inom kommunen.
Men det kommer med säkerhet vid nästa möte, då man närmare utrett kraven på munkorg som alternativ för de aggressiva hundarna.
Ett koppeltvång för alla hundar är egentligen ett stort nederlag för myndigheterna.
I stället för att skärpa sanktionerna mot kamphundarnas misslyckade ägare, tvingas nu alla koppla sina hundar.

Min kloka, snälla 15-åriga papillon-affenpinscher-blandning (Bertil), ska vänja sig vid kopplet som han inte haft de senaste tio åren.
Så är det förstås för de flesta seriösa hundägare med väldresserade djur.
Det är lätt att förstå skälen till koppeltvånget. Förra året anmäldes ett 90-tal hundöverfall i Malmö, riktade mot människor och mot andra hundar. Flera resulterade i svåra skador, i några fall bets småhundar ihjäl. Var tionde patient på plastikkirurgen är biten av hund.
Men det är oacceptabelt att så lite gjorts för att komma åt de ofta kriminella och missbrukande ägarna till kamphundar.

I tre år har en statlig utredning om ändrad lagstiftning mot oansvariga hundägare legat i malpåse.
Den var klar redan 2003, remisserna hade skickats in, men handläggningen bromsades upp därför att man ville skriva en gemensam lag för både hundar och katter. Och lösspringande katter var mycket svårare att hantera. Så alltihop dammade igen.
Nu lovar regeringen att sätta fart på arbetet och särbehandla hundfrågan.
Den viktigaste förändringen är att polisen får betydligt större befogenhet att beslagta hundar.

Moderaterna i Malmö föreslår ett totalförbud mot kamphundar. De som redan finns, är registrerade och inte har gjort något kan få vara kvar, men några nya vill man inte tillåta.
Svenska Kennelklubben är tveksam. "Skulle några raser förbjudas väljer "uppfödare" och "ägare" nya raser och kombinationer", resonerar man.
Också här en oacceptabelt uppgiven hållning. Som om polisen skulle strunta i exempelvis alla skattebedrägerier med hänvisning till att bovarna ändå bara hittar på nya knep att lura till sig pengar.

Det här är ett hundägarproblem, inte ett rasproblem, hävdar Kennelklubben och hänvisar till oseriös, okontrollerad avel och valpar som säljs på nätet till odugliga och samvetslösa hundägare, framför allt i storstäderna.
"Ett aggressivt beteende är sällan genetiskt betingat, utan har oftast uppstått genom felaktig fostran, hundhållning och/eller dressyr", skriver Kennelklubben på sin hemsida.

Om man nu tycker att det är så besvärligt att förbjuda pitbullterrier, amstaff och andra klassade kamphundraser, så kan man ju förbjuda ägarna att äga hund. Det går på ett ut, befriar oss från överfallen på oskyldiga djur och människor.
Det lär väl inte rädda Malmös väluppfostrade hundar från koppeltvånget. Men det blir i alla fall lugnare och känns lite mera rättvist.

Sophie Olsson:

En hund har rätt att kunna gå och komma lite grann vad den själv vill. Eftersom de är absaolut inte vana vid att springa i koppel alltid och de är i stort behov av att springa och leka. Detta går absolut inte att genomföra om de ska behöva gå i koppel alltid.. =( Jag tänker på min stackars hund som absolut inte gör någon förnäm och aldrig bitit varken människa eller annan hund. Hon skulle bli heltokig om hon varit tvungen att springa i koppel alltid.. :( Hon är van vid att kunna röra sig fritt när vi är ute och går med henne.. Men samtidigt förstår jag polisen att de måste göra ngt drastiskt nu för att åtgärda problemen men det känns inte riktigt som att det är på det sött det ska göra det heller eftersom det är så många oskyldiga hundar/ägare som blir lidande av ett sådant beslut.. Det kallas kollektivbestraffning.. Det är en mkt lite grupp som ställer till problem men så blir hela Malmös hundliv straffat för att det är den lilla gruppen som ställer till med problemen..

Men det är allvarligt att aggressiva hundar går till attack mot både andra (oftast snälla) hundar och oskyldiga människor. Vad har de människorna gjort för att bli attackerade av en aggresiv hund? Allt som oftast ingenting.. Jag blir bara ledsen när jag läser sånt.. :(

Om vi reflekterar tillbaka på krönikan ovan som Lars Klint skrivit så kan jag säga en sak att jag håller helt och fullt med vad han skriver. Det är inte hundarna det är fel på utan snarare ägarna, det är de som borde förbjudas att ha hund istället.

Att myndigheterna blir tvungna och införa ett koppeltvång för alla hundar i Malmö innebär bara att det blir ett kollektiv bestraffning för alla istället för att kunna komma åt de oseriösa hundägarna.

Ett förslag jag nyss kom på är att kunna ge ägarna ett sk hundägarkort för att få lov att ha hund och den ras, på så sätt vet man hur många hundar det finns i respektive kommun och även vem som äger hunden. Fast det finns för och nackdelar med det också, dels att nackdelarna är att det då ska finnas en myndighet som ska behandla dessa ägarkorten och förvara dem. Även så måste hundarna märkas på något sätt för man ska kunna kolla den gentemot systemet. Men fördelarna nämnde jag tidigare.

Kamphundar är egentligen inget fel på överhuvudtaget men just som jag sa tidigare, det är de oseriösa ägarna som ställer till det. Det är vi seriösa hundägare som får ta den största smällen då mycket liten del ägare som ställer till det för så många andra. Vore det då inte enklare att som Lars Klint säger ge polisen högre befogenhet att plocka in de hundar/även hundägare som ställer till det? För som läget är nu, genom att föra in totalt koppeltvång (vilket myndigheterna vill, men ej är fastställt) kommer inte att hålla i längden. Inga myndigheter i Sverige har de resurser och/eller kunskaper att kontrollera det. Det ska bli mycket intressant att höra vad de har kommit fram till nästa gång vi hör ifrån dem kring detta.

Efter vad jag förstått det som så är alternativiet nämnligen införa munkorg på de hundar som e "problem"hundar. Men denna åtgärd finns redan och det är många som just kringgår och helt enkelt hoppar över vad de har blivit tillsagda att säga.

Jag väntar på spännande respons på både detta och nästa beslut från myndigheterna.

Ciao!
/Phie

Jag kan inte riktigt svara på det men en del skulle nog kunna kalla mig det. Detta eftersom jag försöker med största möjlighet och resurser som jag har att ställa upp för mina nära och kära när de behöver lätta på sitt hjärta. Även om del som inte kan se mitt  fina inre hellre skulle kunna kalla mig en ren idiot eller liknande. Men en sak ska ni veta, jag låter inte vem som helst öppna sig för mig.. Det finns de som har ett en stor plats i mitt hjärta och de är dem jag lyssnar på. Jag står gärna här med ett gott råd eller en fin gest men har jag ingenting att hämta själv hos er så får ni klarar er utan min hjälp. Kalla mig egoist, känslokall eller vad ni vill men jag har valt att ha det såhär eftersom jag har tidigare valt att lyssna på för alltförmånga personers problem så jag själv tillslut har blivit en människa som är både inåtvänd och inte öppnar mig tills den dag då allt exploderar istället. Då livet blir ett helvete att leva..

Jag kan försöka hjälpa och stötta i svåra tider men det är inte jag som ska dra det största lasset utan det är du själv. Jag kan ge ett gott råd och visa dig vägen till ett bättre liv men du måste gå vägen själv.

Ofta grundar sig depression och nedstämdhet på en sak.. och det är osäkerhet, du känner dig omotiverad att gör något och så slutar det med att du inte tar dig för någonting istället.

Det kan likna att jag bär änglahår på huvudet och bär en vit lång klänning... men att kallas en ängel bör vara enbart på positiva sidan för meningen är att uppmuntra och få en person glad igen. annars är du istället djävulen..

Nock för idag..
/Phie 070110

USCH!!

Jag e i princip dödens trött idag.. och egentligen på vääärldens dåligaste humör.. vilket jag blir på när jag e sådär oerhört jätte trött.. så jag tänkte bara passa på att säga att reta absolut inte upp mig i onödan för det slutar inte bra då..

Puss!

CIAO!
/Phie

Dvs att det handlar om ett liv som man själv sätter ihop och man inte följer någon som anser att man ska göra si och så med livet. Man lever inte för någon annan människa.. utan sätter sina egna spår och helt enkelt vågar vara egen. En person med ett liv utan en enda förebild och kan vara helt egen skulle förvåna mig i denna modernaiserade värld och att sticka ut är ett "brott"..

Jag kan inte påstår att jag är den personen som inte lever utan förebild för det gör jag. Även om jag både kan och orkar stå på mig själv och vara som sagt "egen" trots det finns det både ogivna och givna tillfällen som gör att man inte är den man vill utge sig för att vara.. Man använder sig av både sig själv och andra i sin omgivning för att kunna få stöd och försöka motivera en, men även hur man kämpar och försöker så fungerar det inte som man vill.. Jag syftar delvis på att det livet jag så smått försöker leva just nu är oerhört komplicerat.. Jag försöker sätta upp regler och ge mig själv spelrum men ack.. det fungerar inte riktigt som jag vill.. För lite mer än en vecka tog mitt liv en helt ny vändning när jag avslutade min praktik för VM-data och sedan dess har jag försökt få livet att fungera, motivera mig själv att ta ett avgörande beslut kring just den här jobbsituatioen jag har nu. Om jag nu kommer tillbaka till VM-data via manpower ska jag orka leva det där mysko livet med att jobba i princip 7 dar i veckan och aldrig känna mig helt ledig? Därav låter jag lite för många människor styra över mitt liv. Det är svårt att leva ett liv på de grunderna, därför tänker jag för en gång skull ta och sätta ner foten och bestämma mig för att det endast är jag och ingen annan som ska bestämma vad och när och hur jag ska göra något.

En sak vet jag med stor säkerhet, jag ska söka men inte räkna med att jag kommer in på universitet tll HT 07. Vad jag ska läsa är en självklarhet, jag tänker ta minst magisterexamen på ekonomprogrammet, den drömmen ska jag kämpa mig till som heter duga, även om jag e medveten om att det kommer bli 4 kämpiga år..  Helt enkelt, jag tänker inte ta mig igenom universitet på samma sätt som jag gjorde med gymnasiet.. Ska vara helt ärlig och säga att jag inte kände mig speciellt studiemotiverad under gymnasietiden, kanske en av anledningarna till varför resultaten ser ut som de gör också. Så nu blir det 2½ månad med mycket kämpa och lust med motivering att lyckas på nästa högskoleprov den 31/3. Högre resultat där kommer ge mig större möjligheter att genomföra min dröm att få magisterexamen inom ekonomi och därmed ha möjlighet att ställa upp som både redovisningsekonom och starta eget.

Som ni ser, jag har en dröm men denna dröm måste ha kommit någonstans ifrån.. Fråga mig inte..
valet inför gymnsiet var en prövning, då jag under nästan hela högstadietiden sagt att jag skulle in på hotell och restaurangprogrammet och bli kock.. älskar och laga mat men, den stresstålighet som krävs i ett kök, den nivån har jag inte därmed avskrev jag de idéerna när jag blivit antagen till just hotell och restaurang och bad att få komma in på mitt första handsval vilket var Samhäll - IT-ekonomi, ett val jag inte ångrar idag. Men att jag kom fram till att lägga samhäll-ekonomi som förstahandsval inför just gymnaiset grundades i att just ett par närstående människor påverkade mig och sa till mig att du vilja och kunskapen men inte förmågan att kunna lyckas som kock. Jag lyssnade och tog orden till mig och valde därför istället ekonomi. Något som verkligen intresserar mig idag då jag ibland ångrar att jag inte hoppade på utbildningen i höstas, men samtidigt är jag oerhört glad att jag inte gjorde det. För jag hade inte haft orken att ta mig igenom det, för min studielusta infann sig inte alls..

Jag kan skriva hela min självbiografi här ikväll men det är inte det som är meningen utan jag får se till att avrunda för kvällen..

Ciao!
/Phie

Godkväll =)

Då var det fredag igen och jag sitter hemma.. Har absolut inget vettigt för mig denna fredagkväll.. Fundera dock på att fortsätta röja och sedan glo på en film.. men det blir ett lite senare projekt.

Det jag tänkte snacka så smått om var såklart min underbara jobbvecka för tidningsbärarna, trodde det skulle bli betydligt jobbigare än vad det faktiskt har blivit. Har haft mycket tid över till annat faktiskt. Veckan har inneburit, i säng ca 21-21.30 varje kväll, upp 02.00, upphämtningplats ca 02.50-03.00 för att börja jobba ca 03.15. vara färdig med rundan ca 05.30-06.00, hemma ca 06.15, dator alltifrån 30-90 min innan tröttheten tar över och man går och lägger sig. därefter sova ungefär 2-4h beroende på om det är något som väcker en eller ej. Sen eftermiddagarna tja.. lite av varje. bla.. :

igår torsdag gjordes värsta fynden faktiskt.. ett par sjukt snygga jeans, en ljusblå skjorta och sen ett sjukt snyggt mörkgrönt linne .. utöver det blev det en mjuk fluff tröj/jacka =D har även hittat ett sjukt snyggt bälte.. :) och även idag har det varit lite shopping, va inne en snabbsväng på stadium innan jag skulle ¨på linsundersökningen och hitta ett par vita med militärgröntmönster på som man givetvis inte lät sig passeras utan handlade :) så i princip har jag en helt ny garderob nu.

Annars så e det tidningsfritt inatt så jag e ledig. Så imorgon är planen att det ska bli träning igen efter ca nästan 3 veckors uppehåll och det finns bara en enda anledning till detta, jag har varit sjukligt förkyld i 2½ vecka. Bähhh..jag anser mig då tillräckligt  frisk för att ta mig till gymmet imorron.  Sen fyller juh min syster år på tisdag.. så det får väl bli presentshopping till henne snart också :).

Annars så var jag på halvårskontroll för mina linser idag och jag kunde inte tro mig själv att jag faktiskt ser så dåligt?! Jag menar, även de största bokstäver för högerögat var suddiga, hur e det möjligt? Så nu ska jag helt enkelt dit igen i början av nästa vecka för att genomgå en ordentlig synundersökning från grunden, för att se om det har förändrats så mycket till det sämre eller om det fortfarande är min förkyldning som spökar. Jag vet faktiskt inte vilket helt ärligt, för jag har inte uppmärksammat det själv att jag skulle se så dåligt. Men ögon förändras hela tiden som allting annat men hoppas på att det inte är sämre än vad jag befarar.

Vi höres!

Ciao!

/Phie

Fenomenet rädsla kan uppenbara sig på många sätt.. Antingen genom att man e ängslig och söker trygghet hos närmaste person.. eller att man har lätt för att gråta och bli ledsen för egentligen ingenting. men det kan också uppenbara sig på det sättet att personen i fråga inte vill visa att han/hon är rädd utan de spelar tuffa och coola.

Jag har en rädsla nu och den rädslan infinner sig dels för att det nyligen varit nyår och rakterna i princip haglade omkring huset jag befann mig i. Det kändes helt enkelt bara väääldigt obehagligt.

men en annan sak som också gör mig lite rädd. eller kanske inte rädd utan mer obehaglig till mods det är det att mycket kan hända på ett par månader och sen vips är allt det fina borta igen. Jag börjar så smått närma mig den där gränsen nu och är rädd för allt jag försökt bygga upp kommer gå i kras igen. Jag har mått dåligt och gör det fortfarande, får jag ett bakslag till nu så kommer det braka rätt åt helvete helt enkelt.

Jag kommer helt enkelt inte orka bära på ytterligare en förlust. Det blir för mycket.. Många av er vet säkerligen inte varför jag tycker så men jag lovar, en dag kommer ni att förstå..

Puss haj!

/Phie